Elfström, I., Nilsson, B., Sterner, L. och Wehner-Godée, C. (2008) skriver i sin bok att ”Barn undersöker naturvetenskapliga fenomen på samma sätt som många naturvetenskapsmän gör eller har gjort” (sid.16) Olika metoder används i försök till att finna svar på det man undersöker. Självklart skiljer det sig mellan barn och naturvetenskapsmän då de använder sig av forskning, och är inlästa på deras område. Jag tyckte att detta var ett intressant tankesätt. De skriver också att det sällan bara finns ett svar på frågorna som naturvetare undersöker.
Vi kan inte se vad barnen tänker men genom att observera deras kroppsspråk och handlande kan vi dra slutsatser om deras tankeprocess. De yngre barnen använder deras sinnen när de undersöker.
När vi senare skall göra våra experiment pratade vi om att eleverna skulle göra hypoteser innan de genomför experimentet för att senare jämföra med vad man trodde innan till vad slutsatsen blev. Författarna ovan skriver om detta, att hypoteser är ett möjligt svar på en fråga. De skriver att det är viktigt att hypotesen är undersökningsbar och att det skall vara ett påstående. En hypotes bygger oftast på erfarenheter och kunskap som man redan har. Jag tror att det kan vara intressant att se hur barnen tänker innan de genomför experimenten och sedan se hur de tänker efter experimentet. Det blir tydligt även för dem när de får sätta ord på det genom att göra en hypotes. Såhär tänkte jag innan, varför tänkte jag så? Hur blev reslutatet?
Källa:
Källa:
Elfström, I., Nilsson, B., Sterner, L. och Wehner-Godée, C. (2008). Barn och naturvetenskap - upptäcka, utforska, lära. Stockholm: Liber.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar